Emelie - Mitt år i USA

Imorgon är vår sista dag här på Cape Cod och det känns inte alls kul att tvingas lämna då vi har haft en fantastisk vecka här nere. I ärlighetens namn var jag lite orolig innan jag åkte att det skulle uppstå en del irritationsmoment då vi alla skulle tvingas vara så inpå varandra här, särskilt gällande barnen som lätt blir bråkiga då de spenderat mycket tid tillsammans. Men vi har verkligen haft det otroligt roligt och mysigt allihopa! Dagarna har mestadels spenderats vi poolen här vi huset eller på strandklubben och vid havet. Man har somnat i tid, vaknat utvilad, tränat, ätit gott - haft det allmänt bra helt enkelt. Imorse när vi som vanligt började dagen med att gå ut på bryggan och fiska (i pyamas, bara att kunna göra en sån sak!) så fångade jag en SPÄTTA! (Åtminstone någon slags spätta, tror jag... Det var en stor och platt fisk) Och vet ni var det tuffaste var? Att jag fångade den med HÅV. Alltså utan krok, bete, eller någonting. Pojkarna och jag såg den från båten och stod rätt länge och tittade på den innan jag lite på skämt föreslog att vi skulle försöka få upp den med håv. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle gå då vi sett hur snabbt den simmade och hur skygg den var. Men så slutade det med att jag hängde ut från båten med håven och tjoade för full hals med barnen då vi hevade upp den. Jisses vilket rabalder det blev sen, alla kom ner och samlades på bryggan! Och vilken överlevare jag kände mig som! (Fanny och Ebba ni kan nu kalla mig frilufsaren med all rätt!) Pojkarnas morfar blev särskilt eld och lågor då han är väldigt fiske intresserad och aldrig hade sett den sortens fisk här nere, och då har de haft huset här i 23 år. Ingen kunde heller tro oss när vi berättat att vi fått upp den med enbart håven! Pappa jag har längtat efter att berätta detta för dig hela dagen men kan inte hålla mig till vi får tid för skype!

Det faktum att min hemkomst närmar sig med stormsteg känns just nu helt overkligt. Jag ser fram emot att få komma hem men det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på hur mycket jag kommer sakna min värdfamilj, deras släkt och framför allt mina små killar som så många gånger drivit mig till vansinne men som ännu fler gånger fått mig att kikna av skratt och fått mitt hjärta att smälta. Det kommer verkligen bli tufft att behöva vänja sig vid en vardag utan dem. Mina älskade, älskade pojkar.

Storfångsten som vi fick upp imorse!

Bilder från när vi var på stranden vid beachcluben idag

Poolen vid beachcluben

I onsdags var jag helt ledig och beslöt mig därför att själv ta mig ut till Martha's Vineyard igen och upptäcka lite mer utav ön. Karen droppade av mig vid hamnen så jag kunde ta färjan kl 10 på morgonen och sen spenderade jag hela dagen där, och tog sista färjan hem. Det var en helt strålande dag! Färjan anlände till staden Oak Bluffs som är känt för sina små "gingerbread houses", det var en otroligt mysig stad med oändligt många små turistbutiker och caféer i varje hörn. Jag upptäckte att det är rätt roligt att ta sig sunt på nya platser själv trots allt för man möter så många människor som av olika anledningar börjar samtala med en. När jag vandrade runt på smågatorna och fotade lite av "pepparkakshusen" så kom plötsligt en liten hund, liknande Lassie, springande emot mig och jag satte mig på huk och började klappade den. En äldre kvinna kom strax därefter ut från en av husen och ropade "Pippy, pippy!" och hunden, som tydligen hette Pippy, sprang tillbaka till henne. Kvinnan kom fram till mig och frågade vad jag gjorde på ön och hur länge jag skulle stanna. Jag sa att jag bara var där över dagen för att se mig omkring, och att jag inte direkt lagt upp någon plan för det mer än att jag gärna ville åka och bada någonstans då vädret var så fint. Hon bjöd in mig i hennes hus och tog fram kartor och busstabeller, berättade om öns historia och gav mig diverse hjälpsamma tips och råd. Inte nog med det så gav hon mig även en kylväska med lunch och fika som hon tyckte jag skulle ha att äta på stranden trots att jag insisterade att hon verkligen inte behövt göra det eftersom jag planerat att handla något. Men eftersom det tydligen skulle var en ljusfestival i området på kvällen som hon sa att jag absolut inte fick missa så sa hon att jag bara kunde komma förbi med kylväskan innan jag skulle hem igen vilket jag då såklart lovade dyrt och heligt. Amy, som jag sedan fick veta att kvinna hette, följde mig sen till bussen som skulle ta mig till stranden och så vinkade jag adjö åt henne och Pippy.

Efter två timmar på stranden blev jag rastlös och tog bussen vidare ner söderut till Edgartown som både Amy och min värdfamilj tipsat om. Jag vandrade längs hamnen, kikade in i ännu fler lustiga butiker och gulliga caféer. Tydligen har Obama ett sommarhus på Martha's Vineyard och jag lyckades alltså pricka in att åka dit just under den veckan då han var där! Det tisslades och tasslades en hel del om var exakt han kunde tänkas bo, ön är trots allt inte så stor, och överallt såldes turistiga t-shirtar med texterna "I went on vacation with Obama", allt för att de små butikerna skulle lyckas sälja lite extra. (Jag köpte såklart också en...) Efter ett tag beslöt jag mig för att åka tillbaka till Oak Bluffs för att kolla in ljusfestivalen som Amy berättat om, samt lämna tillbaka hennes väska. Vi möttes upp och gick därefter runt lite i området för att titta på alla dekorerade husen innan det blev dags för mig att gå mot färjan, tacka Amy för hennes vänlighet och vinka adjö ännu en gång. Och så var det med den lediga, förtjusande onsdagen.

Tog löjligt många bilder under dagen då jag tyckte det var så otroligt fint där, hoppas ni gillar't!